Mästaren och Margarita är som roman och tv-serie mig bekant sedan länge, nyfiken på hur den tar sig på teaterscenen. Flere olika tidsplan ställer stora krav på dramaturgen. Givetvis har en iscensättning också fodrat en reducering av persongalleriet, särskilt bland de demoniska karaktärerna. Förgäves letade jag efter Azazellos gestalt, endel av hans uppgifter hade tagits över av Maria Kuusiluomas häxan Hella. Pjäsen har gjorts intimare och därmed lämpligare för denna scen genom skådespelarnas dubblering. Delar av föreställningen är i form av dockteater, förtjänstfullt. Margaritas flygning över ett nattligt Moskva ersatts av Annika Poijärvis sånginslag -på engelska. Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren är bekant från tv-reklamen, här som Margarita Nikolaevna har hon ett mer återhållsamt spelstil.
I dekoren skönjs influenser från tysk expressionsisk 20-tals film, ekannerligen Doktor Caligaris kabinett.
Bulgakovs stora beläsenhet och förtrogenhet med den klassiska musiken lyser igenom. Paralleller finns också till Salman Rushdies Satansverser, denne har själv angett Bulgakovs verk som en av sina pretexter.
